Jag bara liksom vill krulla ihop mig till en liten hög och stilla invänta inspiration till att grejsa i mitt hem. Jag har grejat färdigt här. Jag vill greja någon annanstans. Jag vill bo i ett hus där grejandet aldrig tar slut. Där man måste vårstäda och elda grenar och löv i en tunna. Greja i rabatter. Greja med kantsten och staket.

Fast nu får jag skärpa mig. Det jag verkligen behöver göra nu är att förbereda "ankomst bebis". Nåväl, vi har inhandlat fyra små klädesplagg. Och vi har en stickad bebisfilt. Men,,,, hon kanske ska sova i något? Dras i något? Badas i något? Skötbord? De punkterna har vi inte kommit till än.
Jag vet hur det kommer bli. Hon sover mellan oss, vi kommer bära henne från punkt a till b, badas i diskhon och blöjan kan man byta varsomhelst.
Fast jag vill verkligen ha en takvagga. Den kan hänga över fotändan vid vår säng, så kan man bara sparka till takvaggan lite lätt då hon behöver vaggas. Vad smidigt :)

Stora lördagskramen till er som tittar in här!
(OCH om jag visste hur man gjorde skulle jag naturligtvis ta bort ordkontrollen så det blev lättare att kommentera. Men jag kan inte - jag kan inte ens länka eller lägga upp bilder brevid varann. Skit samma.)

Varför störa sig?

Har under morgonen funderat på varför hatet mot Ranelid är så stort? Att man bara orkar störa sig, hata och skapa negativa rubriker kring en person som är annorlunda. Vem är inte annorlunda? Hur ska man vara? Vad ska man tycka? Vad ska man säga? Vad ska man ha på sig?
Därför säger jag: HEJA RANELID och HEJA KÄRLEKEN! Fast jag hoppas Loreen vinner på lördag - hon är sååååå bra! Det tar tag i magen på mig när hon sjunger.

Min lilla helgbild blir en lagom stötande bild i milda färger. Något som passar in perfekt i denna tillrättalagda bloggvärld. Är den inte helt rätt så säg? Den är från förra våren tagen i min lilla "franska hörna".

Veckorna går så fort och nu är det jobbhelg för mig igen. Jag ska jobba på så länge jag orkar - är ju i sjätte månaden nu. Kanske någon magbild dyker upp framöver, vi får se.

Ha en trevlig, härlig och kärleksfull helg!

Puss och kram.

I helgen så var vi i Oslo. Där såg jag en naken karl i ett träd. Så i brist på inspiration så får ni en bild på honom,,,,så här på internationella kvinnodagen. Varsego!

Puss och kram i SNÖYRAN !

En liten längtan

Bara för skojs skull tog jag fram ett litet lakan, ett litet örngott och en liten filt.

Så tänkte jag på hur märkligt livet är,,,,,det kommer när man minst anar det. Man kan inte styra över liv. Frustrerande ibland. Vilsamt ibland.
Jag tänker på hur vi i somras stilla tog det beslutet att något gemensamt barn skulle vi inte försöka oss på mer. Det kändes så skönt att ta det beslutet! Sluta tänka och hoppas och fantisera om barn ihop.
- Nej nu jäklar ska vi göra annat! Planera för andra saker. Rikta in tankarna åt annat håll.
Men då! Då kom livet av sig själv. När det själv ville.
Jag tackar ödmjukast för varje dag som jag kan känna henne växa i mig.

Och nu tänker jag på små lakan, små kläder, såriga bröstvårtor, sömnlösa nätter, snosa i bäbisnacke, bärsele, vagn och sådana saker.

Ni som vill ha barn,,,,,,,sluta inte hoppas. Sluta inte längta. Livet kommer. Fast på vilket sätt vet man inte.

Puss och kram i vårsolen!

Härliga fredag

Jag kikar in och önskar er alla en härlig helg! Jag ska jobba natt. Ingen loppisrunda. Ingen långfrukost. Men det gör inget - jag får väl njuta av era loppisfynd istället som dyker upp på bloggarna lite här och där!

Kram på er alla!

Snäll som sammet

Jag känner mig så snäll idag!
Jag tänker snällt om tonårspojkars illaluktande fötter i vår vita soffa. Jag tänker snälla tankar om arbetskamrater som i sin tur inte alltid är snälla. Rätt o slätt så tycker jag att mitt inre känns som sammet och siden och det går absolut för sig att sambon spelar både fotboll och tennis om kvällarna så vi ej hinner ses. Vi kan ju ses någon annan dag!

Detta startade redan i morse när jag skulle hem från mitt arbete fem mil bort och jag var så trött så jag kunde avsiktligt ha kört ned i närmsta dike för att få sova. Ja, jag jobbar ju natt nu. Några av mina medtrafikanter tyckte att jag körde lite för sakta, att jag inte bytte fil på korrekt sätt och de blinkade med sina helljus och gasade på lite argt när de körde om mig. Men jag kände bara ett lugn och en ström av förstående tankar flödade ur mitt sinne. Ja, jag kände mig snäll helt enkelt.

När jag vaknade från en allt för kort sömn nu på eftermiddagen blev jag inte panikslagen på något sätt utan tänkte lugna, snälla tankar att det ordnar sig, jag kan sova i morgon istället.

Så här i snällhetens tecken önskar jag er en snäll helg med snälla människor och snällt väder.

Kram från en snäll Jessika.

Ett gammalt livstycke

Ett livstycke kommer jag nog ha användning för efter att tösabiten därinne kommit ut ;)

Köptes på loppis för femtio kronor. Jag tror inte att man kan få för många livstycken eller korsetter i sin inredning a´la frankofilisk stil?! Några balettskor, änglavingar (som man säger franska nunnor sytt) och slitna fönsterluckor så är det hela klart. Klart som korvspad.

Nej jag tänker inte prova livstycket ännu. Det är liksom ingen ide´,,,,,,,

Hej hopp.