Snäll som sammet

Jag känner mig så snäll idag!
Jag tänker snällt om tonårspojkars illaluktande fötter i vår vita soffa. Jag tänker snälla tankar om arbetskamrater som i sin tur inte alltid är snälla. Rätt o slätt så tycker jag att mitt inre känns som sammet och siden och det går absolut för sig att sambon spelar både fotboll och tennis om kvällarna så vi ej hinner ses. Vi kan ju ses någon annan dag!

Detta startade redan i morse när jag skulle hem från mitt arbete fem mil bort och jag var så trött så jag kunde avsiktligt ha kört ned i närmsta dike för att få sova. Ja, jag jobbar ju natt nu. Några av mina medtrafikanter tyckte att jag körde lite för sakta, att jag inte bytte fil på korrekt sätt och de blinkade med sina helljus och gasade på lite argt när de körde om mig. Men jag kände bara ett lugn och en ström av förstående tankar flödade ur mitt sinne. Ja, jag kände mig snäll helt enkelt.

När jag vaknade från en allt för kort sömn nu på eftermiddagen blev jag inte panikslagen på något sätt utan tänkte lugna, snälla tankar att det ordnar sig, jag kan sova i morgon istället.

Så här i snällhetens tecken önskar jag er en snäll helg med snälla människor och snällt väder.

Kram från en snäll Jessika.